....................

Hostar.....allmänt eländig...känner mig febrig och som jag inte kan andas....men i morgon ska jag jobba...få väl vara hängig kan ju inte stanna hemma hur länge som helst...få lappsjuka också....Har fixat till min blogg ...hoppas ni som läser min blogg gillar det...inga fina hus till salu kollar säkert flera gången om dagen...vill inte ha så stort hus..huset ska vara charmig med fin tomt och bra läge....har inte bråttom men det är lite roligt att drömma och titta...skulle verkligen behöva miljö ombyte och ny start....väntar att Elsis ska komma hem från skolan....hon har lång i dag och har också varit hängig nu snart två veckor.....tycker synd om henne för hon bli aldrig riktig pigg....själv ska jag proppa i mig vitaminer och nyttigheter så jag få krafter ....det är så tyst hemma...hela veckan har det varit så tyst....

Mannen med den vita hatten

Text

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser
Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem
Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö

Några nya mössor

Jag är skyldig

Jag är skyldig för att jag vill ha mer.....om ....jag skulle kunna få ordning på min tankar och funderingar...skulle jag vara så nöjd.....jag är inte nöjd med mig själv...känns som hela jag har stannat...som livet har stannat....det kanske då man ska njuta men jag har svårt med det...är jag född med finsk melankoli i blodet...jag kanske fick en större dos en vad andra brukar få...blir så otroligt på verkad av andra människors öde....kan inte bara läsa något och blunda...jag känner med och jag känner för mycket och det dra ner mig....och det finns elände överallt...och det är för tung last att bära om man är för mottaglig...och nu är jag sån....det kanske därför jag trivs hemma ...eller så isolerar jag mig....kanske har jag en 40-års kris....skit i samma så är det...så längtar jag efter att ha små barn runtomkring mig.....man glömmer alla världes problem då...man kan leva i sin lilla bubbla..vad underbart det var att komma hem med Elsa från BB...jag är skyldig har b...feber kan man säga det högt..det kan man...jag kan det på min blogg...fast nu är jag för gammal ....det blir inte lättare heller när man snart få nosa Hannas babys...jag borde få låna någons babys några dagar....

Mina blodvärden och andra värden har blivit sämre...och det märks har ont i huvudet varje natt...måste kolla varför men har inte stor tillit tii sjukvården...Elsa har börjat spela på piano..det är jätteroligt...i morgon är det dags igen..hon kommer tycka att det är jättekul....Fredrik har haft en bra golf säsong...det är också roligt...jag ser att han bli så glad....

Köpenhamn

Vill åka dit ...har aldrig varit där....

Ibland....

Jag fattar inte ibland....jag skulle kunna skriva lite av mina tankar men det blir ända röra och det kanske lika bra att jag inte skriver.....det mycket jag vill göra men känner mig paralyserad och till slut gör jag ingenting.....eller något gör jag,,,tränar...det rensar tankarna...ordentligt...härom dagen körde jag riktigt hård program...nästan kräktes när jag körde....hade hemsk dröm härom natten...höga stora mörka vågor.....jag stod på däck....och kunde nästan känna vågen...tänkte nu är det kört sen vaknade jag...pulsen slog 190....jag kan fortfarande känna den där vågen...vad läskig den var...obehaglig....sitter och lyssnar på musik...skönt...ska jobba hela helgen....men inte med Hanna...tråkigt....

Heippa

Har precis kommit hem från jobbet....har gått 17km på jobbet....det blir många steg...hade med mig steg räknare..... I morgon är jag ledig och tänkte träffa Alexandra...sen blir det bara jobba jobba hela tiden.......har gjort några nya mössor också...här kommer några bilder....